20/05/2013

Agnetha Fältskog / A

Hur fantastiskt är det inte att Agnetha Fältskog - som aldrig mer skulle sjunga eller komponera - låtit sig lockas in i en skivstudio på nytt för att spela in nytt material för första gången sedan 1987? Det vilar något andäktigt och närmast magiskt över att höra hur rösten står sig fyrtio år efter Abbas första album.

Copyright: Universal Music

Hur står den sig, då? Jo, tack. Den låter stark och vital, fortfarande intressant, fortfarande kapabel att frambringa känslor, stora som små.

En av Agnethas verkliga styrkor har alltid varit en osviklig förmåga att gjuta liv även i mindre intressanta låtar, något som delvis räddade de mer ljumma soloalbum hon spelade in på 80-talet, såväl som coverplattan "My Colouring Book" från 2004.

Här har hon fått en starkare samling låtar att jobba med än på tidigare soloskivor och resultatet är livfull mogenpop där Jörgen Elofsson har ett finger med i samtliga tio spår. En av låtarna har Agnetha komponerat själv, en annan skriven i samarbete med Gary Barlow som också bidrar med duettsång.

De flesta texterna har det gemensamt att de handlar om drömmar, förhoppningar och kärlek - lycklig såväl som olycklig - skrivna från ett sådant perspektiv att de kräver en artist med erfarenhet för att kännas trovärdiga. I vår åldersfixerade värld är det en ganska tydlig markering att låta en 63-årig sångerska sjunga om passion, åtrå, lust och helt ogenerat föreslå att man bäst läker sitt krossade hjärta genom att röja loss på dansgolvet. Det finns något vackert i att Agnetha får sjunga om ett högst levande kärleksliv på ett trovärdigt sätt.

Det jag kanske skulle önskat mig är lite mer peppar i såsen. Ibland tenderar de välproducerade och stilfulla låtarna att bli lite väl stilfulla och välproducerade för sitt eget bästa. Ett par vassare kanter, ett par mindre välpolerade ytor och lite mer experimentlusta kunde ha skapat mer dynamik - nu står endast "Dance Your Pain Away" för ett lite högre tempo och ett hetare temperament man gärna hört mer av.

Dessutom känns det som att de unga producenterna - precis som så många andra producenter genom åren - missat en viktig egenskap hos Agnetha Fältskog. Nämligen hennes sinne för humor. I hennes tidiga album på svenska finns ofta en underfundig spetsfundighet, något som inte minst Bo Carlgren fångade på ett lysande sätt i flera av texterna på klassiska "Elva kvinnor i ett hus" från 1975. Lite mer glimt i ögat kunde gjort susen också här.

Men de invändningarna till trots är det här gott hantverk och en genomarbetad skiva som växer ytterligare en liten bit varje ny gång man lyssnar. Nu tänker jag hoppas att Agnetha och producenterna bestämmer sig för att göra en skiva till tillsammans, en skiva där man kanske vågar lite, lite mer.

Tobsons favoritlåt:
Dance Your Pain Away

1 comment:

  1. Koska Agnethan ääni yhdistyy niin vahvasti Abbaan, tästä tuli mielenkiintoinen psykologinen kokeilu. Kolmen kuuntelukerran jälkeen odotan enää muutamassa kappaleessa, että se kuitenkin lopulta olisi Abbaa.

    ReplyDelete