Ingen seriehjälte liknar Sickan

Skrev ju lite om att Spirou fyller 75 i år men insåg ganska snart att jag måste skriva lite till om Sickan. Till skillnad från Spirou själv är hon fullständigt unik inom den fransk-belgiska seriekonsten. Det finns ingen annan som liknar henne.

Sickan - eller Seccotine som hon heter i original, döpt efter ett välkänt och högeffektivt klister - gjorde en dramatisk entré 1952 i avsnittet "La Turbotraction" som snart nog skulle göra en intrigmässig tvärvändning och byta namn till "Noshörningens horn".

I en spännande sekvens bland beväpnade inbrottstjuvar och övermannade nattvakter på ett stort varuhus befinner hon sig plötsligt i händelsernas centrum: orädd och snabbtänkt visar hon sig dessutom vara den nya stjärnreporter som tagit Nickes plats på redaktionen. Utan att vare sig rodna eller fnittra kräver hon respekt och att pojkarna betraktar henne som sin jämlike.

Copyright: Editions Dupuis

1952 var knappast de starka kvinnornas glada tid i ett Belgien som styrdes av en konservativt katolsk regering som försökte bringa reda i den oro som präglat landet sedan krigsslutet. Man betonade familjens värde och de belgiska kvinnorna uppmuntrades knappast till att söka sig en aktiv roll utanför hemmets väggar.

Sickan dök upp som ett högenergiskt frontalangrepp mot den kvinnosynen. Gång på gång övertrumfar hon Spirou och Nicke och driver historierna framåt utan att låta sig stoppas.

När den enda flygförbindelsen enbart fraktar gods och inga passagerare skickar Sickan sig själv i en låda och kommer fram flera dagar före pojkarna. Hon klär effektivt ut sig och beblandar sig obehindrat med lokalbefolkningen i ett Palombia på randen till inbördeskrig. Hon talar spanska, hon kan flyga ett stridsflygplan och hon är den första upptäcktsresande som lyckas filma marsupilamiernas familjebildning.

Det finns kort sagt ingenting hon inte klarar av och detta retar vansinne på Nicke som får representera ett trögt, manschauvinistiskt patriarkat som hellre vill att en kvinnlig journalist ska ägna sig åt mode eller matlagning. Klädsamt nog tycks Spirou skämmas å sin väns vägnar.

När Fournier tog över serien efter Franquin gjorde han sig raskt av med Sickan och ersatte henne med en annan kvinnlig reporter - Ororea - som Nicke däremot var stormförtjust i. Den officiella förklaringen var att den nye tecknaren inte ansåg sig kunna teckna Sickan på rätt sätt, men han kan lika gärna tyckt henne vara alltför radikal för serien.

Det verkar inte bara vara jag som är svag för Sickan och i senare versioner av Spirou har hon gjort comeback, nu ännu mer pådrivande än tidigare. Plötsligt finns en tydlig attraktion mellan henne och seriens huvudperson, vi får veta att hennes riktiga namn är Sophie och det blir till och med en kyss eller två mellan henne och Spirou.

Vet inte om jag är så förtjust i den romantiska vändningen, men jag är glad att världens första tecknade kvinnliga stjärnreporter är tillbaka i matchen igen. Redo att dyka upp när man minst anar det. Precis som hon alltid gjort.

Copyright: Editions Dupuis