30/11/2023

Bluppa på Bluesky eller "ett liv efter Twitter"

Bluesky har en logo som ser ut som himlen

Läste igenom min egen knappt sju månader gamla text "Är det dags att göra slut med Twitter"  häromkvällen och får väl lov att ge mig själv rätt. Det var verkligen dags. Utförsbacken såg redan hisnande brant ut och vi kan väl lugnt påstå att ingenting blivit bättre sedan dess.

När fågelappen bytte namn till det obarmhärtigt fula och fantasibefriade "X" i juli i år var saken klar för min del. Där gick inte att hänga längre. Sedan dess har jag bara loggat in på mitt konto en enda gång och enbart i syfte att inaktivera det. Vid det här läget borde mina fjorton år där vara försvunna för alltid.

Men det går inte att komma ifrån att det är kul att ha en ställe där man kan dela med sig av sina åsikter, tramsa lite och - i allra bästa fall - småprata en stund med människor om ditten och datten.

Testade Mastodon men det var verkligen ingenting för mig. Jag lyckades aldrig bygga något flöde, ingen hittade det jag skrev och hela upplevelsen var mer som att klottra otydligheter på någon vägg någonstans än att delta i ett socialt sammanhang.

Så här långt har Bluesky passat mig bättre. Nog för att det är en ogenerad kopia av vad Twitter en gång var - de båda apparna är till och med visuellt lika - men det kan jag stå ut med. Klimatet är överlag positivt och tillåtande. Vissa användare tycker att det är för snällt och icke-konfrontativt men det ser jag inte heller något problem med. 

Det tråkiga är väl än en gång att det är lite väl tyst. Än så länge kan man bara gå med om man fått en inbjudan från någon som redan är med, så mängden användare växer långsamt. Jag vill att mitt flöde ska underhålla mig och tycker att det fyller på lite väl långsamt.

Det märks också att många som kommit till Bluesky - döpt till "Bluppen" av de som använder den på svenska, och där "bluppar" man istället för att tweeta - är vana vid färdigt utvecklade sociala medier där man bara kan sticka in näsan och avnjuta det som bara ligger där och väntar. Om det är vad man vill ha är Bluesky ett frustrerande ställe. 

Just eftersom mängden användare är liten ligger ansvaret på alla där att skapa innehåll. Att skriva saker själva men också att dela sådant andra skapat och - inte minst - att svara på andras grejer. 

På Twitter kunde man gå in, skriva något snärtigt, få en massa gillande och strunta i alla som försökte prata med en tillbaka. Bluesky är så litet ännu, ingen är en stjärna där. Om du inte orkar prata kommer ingen att gilla dig. Just nu är vi i skedet av att bygga upp någonting som kanske kan bli något riktigt bra med tiden.

Eller så faller allting till marken. Nyligen meddelades det att Meta - som äger Facebook och Instagram - efter ett halvårs fördröjning planerar att lansera sin egen Twitter-kopia Threads även i EU. Den verkar ha en hel del begränsningar och egenskaper jag inte alls gillar på idéstadiet men jag tror inte det spelar någon roll. Om den känns "färdig" och "klar" och lättare att passivt konsumera utan att själv bidra är det dit de flesta kommer att flockas. 

Jag har inte ens någon häftig slutsats eller poäng att komma med här. Se det här som en liten ögonblicksbild från hur världen ser ut för den som saknar en app att vara social på. Högst sannolikt kommer en stor mängd ord och namn i den här texten att vara totalt obegripliga om någon snubblar över den om tio år. 

29/11/2023

Julkalendern: omstart för Trolltider

Låt oss slå fast två saker med en gång. För det första: trots att jag inte alls tittar och följer på samma sätt som jag en gång gjorde är jag fortfarande engagerad i SVT:s julkalendrar. Det finns få tv-traditioner med lika långa rötter och som ännu berör en så stor del av publiken. Sådana fenomen är värda att vårdas.

Originalkalendern gavs även ut på skiva. Copyright WEA Metronome.

För det andra: den nuvarande trenden att spela in alla möjliga saker på nytt och att ständigt återuppliva gamla koncept, klä dem i nya kläder och med våld försöka klämma in dem i något slags nutid är verkligen ingen personlig favorit. Det finns enstaka fall som lyckas men trenden drivs enbart av en vilja att mjölka något på pengar och nästan aldrig av något slags ambition att säga något eller att åstadkomma något bestående.

Jag blev väl inte direkt begeistrad när jag förstod att 2023 års kalender blir en uppdaterad variant av min absolut favorit av alla julkalendrar jag sett. Hann nog tänka ett trött "men är ingenting heligt".

Självklart inser jag lockelsen i att spinna vidare på en succé. "Trolltider" från 1979 var verkligen just det: en älskad klassiker som sänts i repris flera gånger och som flera gånger röstats fram till en av alla tiders bästa kalendrar. En gammal tv-serie som underligt nog bara nafsats lite ömsint i kanterna av tidens tand medan de allra flesta äldre barnproduktioner fullständigt krossats under sina egna tidsmarkörer.

Screenshot lånad från SVT Play

Får man tro en gammal intervju med Eva Rydberg fanns idén redan från början att ge "Trolltider" en fortsättning och jag är väldigt glad att det aldrig blev så. Mest av allt för att berättelsen fick ett högst tillfredsställande slut och når en väldigt naturlig punkt. 

Alla från början inbyggda konflikter är lösta. Häxan och fén och trollen och vätten samsas kring julgröten, enade och avslappnade i varandras sällskap. Människorna tror fortfarande inte på dem men det spelar ju ingen roll så länge man själv vet att man finns. 

Det är ett mycket logiskt ögonblick för oss som åskådare att lämna berättelsen. För att åstadkomma en fortsättning skulle man varit tvungen att trassla till nystanet på nytt och återuppliva några konflikter eller skapa nya intriger. Det skulle oundvikligen ha punkterat det fina slutet.

Då var det ändå en liten lättnad att inse att "Trolltider 2023" inte är en fortsättning utan istället en regelrätt reboot. Man har tagit skelettet från den gamla serien och byggt en delvis ny konstruktion. Vissa figurer finns kvar medan andra har fått stryka på foten. Först och främst verkar man ha velat återskapa själva stämningen från originalet, samtidigt som man sannolikt vill lägga in lite mer action och tempo redan från början. 

De båda trailers som SVT släppt lovar gott och har faktiskt fått mitt hjärta att smälta en aning. Så vitt jag kan avgöra har de inblandade hanterat sin uppgift med kärlek. Om bara manuset håller hela vägen i mål kan det bli en njutbar december.

Det finns ett par synliga fallgropar. Risken finns att man vill överbetona att den nya kalendern är "här och nu" så mycket att den kommer att kännas daterad mycket snabbare än versionen från 1979. Möjligen finns också en ganska tydlig gräns för hur mycket action just de här trollens universum klarar av innan det börjar kännas flåsigt.

Är inte heller helsåld på att göra Bergatrollet till något slags skurk man måste bekämpa när originalserien handlade om försoning och vikten av att förstå varandra.

Kotte vill ha socker. Screenshot lånad från SVT Play.

Men jag vågar ändå glatt kliva på den här kälken när så många saker ser så lovande ut. Nour El Refai har helt rätt spunk och attityd för att vara en betagande besvärlig häxa medan Malte Gårdinger är fullständigt bedårande som trollet Kotte. Dessutom kommer fantastiska Lena-Pia Bernhardsson - som var Mara i ursprungsversionen - att dyka upp i en roll innan serien är slut.

Och när originalets signaturmelodi ljuder på nytt genom trollskogen får jag faktiskt lite härligt välbehagligt rys på ryggen.

"Trolltider - Legenden om Bergatrollet" har debut på SVT 1 december 2023