21/05/2013

Veep - ännu en tuff dag hos vicepresidenten

I ärlighetens namn är jag ingen riktig tv-seriemänniska. Faller sällan handlöst för serier, känner sällan behovet att följa med och se fler avsnitt, när det händer avtar ofta lusten efter ett tag.

Men när jag såg första avsnittet av HBO:s Veep med Julia Louis-Dreyfus i huvudrollen trillade jag dit rejält och inhandlade raskt hela första säsongen på DVD.

Copyright: HBO
Efter ungefär tio minuter var jag helt fast: högt tempo, enorm pinsamhetsnivå, utmärkt skådespeleri och rapp dialog där det regnar och haglar fabulöst snärtiga repliker mest hela tiden. Trots att här egentligen inte finns några hjältar eller någon specifik rollfigur att identifiera sig med är det engagerande precis hela tiden.

Selina Meyer (Julia Louis-Dreyfus) är den före detta senatorn som efter en misslyckad presidentvalskampanj motvilligt blivit USA:s vicepresident och nu försöker lämna egna avtryck i det politiska livet, omgiven av en mer eller mindre briljant stab med fixaren Amy i spetsen.

Selina må vara en karismatisk politiker, men hennes förmåga att trampa i klaveret är svårslagen och det dagliga arbetet består mest av att reparera skadorna efter diverse katastrofer samt föga framgångsrika försök att förbättra förhållandet till högste chefen borta i Vita Huset.

Veep nominerades till tre Emmys och vann en - bästa kvinnliga huvudroll i en komediserie - och det kan man lätt förstå. Ensemblen är lysande och huvudrollsinnehavaren fullständigt glimrande som den tempramentsfulla och ständigt frustrerade vicepresidenten.

Julia Louis-Dreyfus är fullständigt oslagbar då det gäller att gestalta en rollfigur som vid första anblicken verkar sympatisk och normal men som snart blommar ut till en manipulativ, kontrollerat hysterisk koleriker som ofta får utbrott när saker inte går som hon vill.



Vad gäller den nordiska DVD-utgåvan så innehåller den åtminstone två besvikelser. Dels är den svenska textningen inget vidare - något som dessvärre börjar vara ganska vanligt - och de två kommentarspåren (ett där seriens skapare och producenter kommenterar, ett där de huvudsakliga skådespelarna gör detsamma) är onödigt röriga och flamsiga och ger till syvende och sist ganska lite mervärde.

Det gör egentligen ganska lite när serien är så pass högklassig som den är. Mitt enda problem är att det första avsnittet är så lysande att jag ofta hellre skulle se om det flera gånger hellre än att titta vidare.

Lyxproblem tror jag det kallas.

No comments:

Post a Comment