Det finns få saker som åldras med så lite värdighet som humor. Gammal popmusik får patina, gamla tv-serier får kultstatus, gamla filmer likaså. Gammal humor - allra helst sådan som var rykande aktuell då det begav sig - slutar helt enkelt att vara rolig.
Humor som inte är rolig har kanske inget större existensberättigande.
Få svenska komiker har drabbats lika hårt av detta som just Hasse och Tage. Under drygt tjugo år var de det absolut hetaste nöjessverige kunde visa upp - de var högproduktiva, intelligenta, utmanande, politiska. Alltid ett steg före den goda smaken men aldrig mer än att den stora massan kunde smälta deras lustifikationer.
Men så var det ju det där med tidens tand. För att riktigt uppskatta duons material ska man vara grundligt insatt i tiden då det skapades och för en yngre publik måste det vara i stort sätt omöjligt. Någonstans längs med vägen har Sverige förändrats så radikalt att de flesta av Hasse och Tages referenser blivit fullständigt obegripliga för den som inte var med.
Man kan plocka enskilda russin ur humorbullen som är mer tidlösa och mer rotade i eviga problemställningar och som fortfarande är kul. Musiknumren står sig överlag bättre än sketcherna, där det tempo som en gång var halsbrytande högt nu är segt och långsamt.
Själv är jag barnsligt förtjust i följande lilla mordgåta i statlig tågmiljö (att SJ inte riktigt levererar är dessutom en problematik som känns högaktuell än idag, Hasse och Tage skulle bara vetat vad som väntade). Upplösningen kanske känns lite svag och tagen ur luften men vägen dit är bedårande.
Inte minst briljerar sånggruppen EBBA (Lasse Bagge, Kerstin Bagge, Lena Ericsson och Bosse Andersson, tidigare kända som Bagge & Sons) som suspekt sällskap som rytmiskt läser menyn i takt till tåget.
Mordet på Örebroexpressen (ur Svea Hund på Göta Lejon)
No comments:
Post a Comment