Bland kommentarerna på YouTube hittar man för det mesta bara en bedrövlig mängd dravel, påhopp och löst tyckande men ibland kan man lära sig ett och annat. För ett tag sedan bloggade jag om
ett klassiskt avsnitt av den amerikanska komediserien Maude där huvudpersonen - briljant spelad av en alltid lika briljant Bea Arthur - försöker övertala sin fördomsfulle granne att den nya bögbaren i staden inte är någonting att förfasa sig över.
Ett riktigt bra avsnitt som fortfarande är kul men åtminstone två skämt gick över huvudet på mig.
Först blir bartendern och samtliga besökare arga när Maudes man, som är nykter alkoholist, försöker beställa in en apelsinjuice. Publiken applåderar, jag fattar ingenting.
När Maude dyker upp och påtalar hur respektabel hela baren är uppstår följande replikskifte:
Arthur: After a few martinis, these people will start acting gay!
Maude: After a few martinis, Anita Bryant would start acting gay.
Tack vare kommentarerna under klippet fick jag styrfart på skämten och insåg att de hänger ihop.
Anita Bryant var en djupt religiös flicka som efter att nästan blivit vald till Miss America blev popsångerska med ett par hitlåtar på topplistorna. Hennes image var bländande ren och moralisk, hennes repertoar med blicken allt högre i skyn.
Hennes mest lukrativa jobb var rollen som taleskvinna för Florida Citrus Commision, där hon med det bredaste leende man kan tänka sig uppmuntrade Amerika att dricka apelsinjuice och inte bara till frukost.
Redan tidigt i karriären deltog hon i evenemang som protesterade mot den bristfälliga moralen och dygden inom musikbranschen, men under 1970-talet skulle hon hitta sin sanna arena. Hon började använda sitt kända ansikte och alla sina kanaler för att till varje pris hindra att homosexuella skulle få några som helst rättigheter i USA.
Bland hennes mer färgstarka uttalanden finns klassiker som att homosexuella inte kan skaffa egna barn utan måste rekrytera våra, eller att om man ger rättigheter till homosexuella måste man snart ge rättigheter åt folk som ligger med hundar och åt nagelbitare. Ett riktigt litet charmtroll.
Tråkigt nog för lilla fru Bryant så slog hatkampanjerna tillbaka mot henne med full kraft. Över landet bojkottades Floridas apelsinjuicer - homobarerna tog bort Screwdriver från drinklistan och ersatte den med den äppelbaserade drinken Anita Bryant istället - och när försäljningen rasat tillräckligt dumpades sångerskan som taleskvinna.
 |
| Pin som kampanjar mot Anita Bryant. Foto: Wikipedia |
I samma veva fick sig den fläckfria utstrålningen en annan törn när sångerskan skilde sig från sin make och angav känslomässig misshandel som skäl. Han svarade att han inte godkände skilsmässor och att de skulle förbli gifta i Guds ögon. Samtidigt rasade Anita Bryants karriär ihop fullständigt: alla lukrativa reklamerbjudanden försvann, ingen ville höra henne sjunga, ingen ville köpa hennes böcker.
Idag - när det mesta Anita Bryant slagits för gått om intet - fortsätter hon mellan varven att blåsa liv i sin karriär tillsammans med sin nya make. Moralens drottning har knappast gjort något framgångsrikt återtåg utan orsakar oftare konkurser och finansiella trångmål för dem som satsat på henne.
I backspegeln blir historiens dom hård mot Anita Bryant. Hon framstår som ett typexempel på en moralhagga som från sin priviligierade position attackerar en svag grupp för egen vinning. När gruppen slår tillbaka har hon dessutom mage att gråta ut och se sig själv som ett offer för onda makter.
Och så går hon väl till historien som en av de första som fått en paj kastad i ansiktet i politiskt syfte. Då fann hon sig, konstaterade "at least it's a fruit pie" och började be för gayaktivisterna som kastat den.
Anita Bryant blir pajad
