Heisser Sommer - sång och kärlek på stranden

Vill man ha ett bevis på hur lika vi människor egentligen är finns det få bättre värdemätare än just ungdomskultur - musik, böcker och filmer producerade av vuxna för en uttalat ung målgrupp är ganska likartad var den än uppstår i den gamla världen.

Heisser Sommer (1968) är något så fascinerande som en östtysk strandmusikal, en socialistisk felande länk mellan Cliff Richards Summer Holiday och Grease, fylld av sol, sång och spralliga upptåg.

Förvånansvärt anglosaxisk i sin stilistik och utformning, men när landets ungdomar kunde se vad som erbjöds på västtysk tv var det kanske värt att visa att man kunde rocka även i öst. Och en riktig publiksuccé blev det.

Copyright: DEFA / Icestorm

Det är full fart från första rutan då ungdomarna lämnar den heta staden - där solen skiner obarmhärtigt och där det är dubbelt så hett som i helvetet - för sund och spännande sommarferie vid havskusten. Två gäng - ett med tio pojkar, ett med elva flickor - tävlar om att hinna fram först och snart nog övergår rivaliteten i hetare känslor.

Pojkarna vill ha flickorna och flickorna vill ha pojkarna och den frimodiga Britt vill ha inte bara en utan två gossar. I vanlig ordning leder det till komplikationer och moralkakor men slutet är så gott som det bara kan vara.

I huvudrollerna syns två riktiga schlagerstjärnor - äppelkäcka Chris Doerk och sockersöte Frank Schöbel - som var ett par även i verkliga livet men underligt nog inte är det i filmen.

Chris Doerk spelar den förnuftiga Stupsi, den enda som håller huvudet kallt när känslorna börjar svalla och en flicka som alla pojkar vill ha som kamrat istället för käresta. Säkert var det en viktig signal till den socialistiska ungdomen: kärlek förgår men vänskap består.

Här uppvisas fler sunda och önskvärda beteenden då alla ungdomarna är sportiga och företagsamma - även om gossarna möjligen är lite för dansanta och finlemmade för att motsvara det verkliga idealet av den arbetande mannen - och kärleken som visserligen orsakar krusningar på vattnet är i grund och botten ganska behärskad och kysk.

Så kysk att det aldrig riktigt tänder till mellan Britt och hennes båda kavaljerer. Pojkarna verkar ärligt talat mer förtjusta i varann och har betydligt mer intensitet och kemi sinsemellan.

Men en glad bagatell är det och varje anledning att brista ut i sång och dans tas väl till vara. En frisk fläkt från en värld som inte längre finns och som kanske aldrig heller funnits annat än på film.



Heisser Sommer - inledningsscenen