Faktum är att Anna-Lena sålde mest då det begav sig - Lyckliga gatan blev en riktig kioskvältare som höll sig kvar en smärre evighet på Svensktoppen - och liksom Siw gick hon också hem på den tyska marknaden.
 |
| Copyright Metronome / Bild från discogs.com |
Överhuvudtaget var Anna-Lena en mästare på att fylla sin lilla röst med stora känslor - ibland så man som lyssnare tror att såväl röst som sångerska ska spricka - och ofta tog hon rollen av den alldeles vanliga människan som plötsligt brister ut i sång. Det var lätt att identifiera sig med henne.
Under sjuttiotalet bytte hon schlagerrefrängerna mot en ny karriär inom den andliga musiken och även om hälsan vacklade till och från fortsatte hon att sjunga fram till sin död 2010.
Idag har hon hamnat underligt mycket i skymundan i svensk musikhistoria. Medan alla känner till Siw, Ann-Louise och Lill-Babs har betydligt färre någon uppfattning om vem Anna-Lena var eller vilka låtar som var hennes.
Jämför man med Siw är det kanske inte så underligt - hon var en spelevink som sjöng spralliga och roliga låtar som fått kultvärde med tiden. Anna-Lenas texter är ofta allvarliga, seriösa och ytterst uppriktigt menade och när tiden satt sin tand i dem känns de mest av allt dammiga.
Det finns hur som helst mängder av pärlor i Anna-Lena Löfgrens produktion och hon skulle också förtjäna att bli återupptäckt av en större publik. Synd att det aldrig hände medan hon ännu levde.
För att dra mitt strå till stacken har jag kastat ihop femton personliga Anna-Lena-favoriter i en spellista där jag särskilt vill flagga för underbara Var det du (med vacker text av Cornelis Vreeswijk), den vemodiga avfolkningsbygdsromantiken i Aldrig mer samt Kom morgon - en stilfull svensk version av Israels första bidrag till Eurovision Song Contest.
No comments:
Post a Comment