Abbas album: Arrival (1976)

När "Arrival" landade på skivdiskarna världen runt hade det gått ett och ett halvt år sedan Abbas förra studioalbum och den här gången kunde utgångspunkten inte ha varit mer annorlunda. "Mamma Mia" hade fört tillbaka gruppen till den internationella toppen, den fristående singeln "Fernando" (från början tänkt enbart som en ny låt till Fridas solo-LP) hade blivit en massiv framgång över hela världen och en samlingsskiva - "Greatest Hits" - hade sålt enorma mängder. 

Dessutom hade skivans första singel - en viss liten låt vid namn "Dancing Queen" - slagit ned som en meteor och tagit världen med storm. Nu var Abba det hetaste heta i nästan hela världen.

Copyright Polar Music International

Den här gången hade Abba verkligen tagit tid på sig i studion. "Dancing Queen" hade förfinats under flera månader och flera av spåren på det nya albumet hade testats, ratats och arbetats om. Det mesta av arbetet i studion sköttes av Björn och Benny tillsammans med den alltmer oumbärlige Michael B Tretow samt ett mer eller mindre fast gäng studiomusiker, men så snart Agnetha och Frida trädde in flödade även deras kreativitet. Alla fyra medlemmar bidrog högst handfast till att forma slutresultatet.

Den som i allt mindre grad deltog i skapandeprocessen var Stikkan Anderson. Dels tog skivbolaget och gruppens affärer alltmer tid i anspråk, men Björn och Benny tyckte i allt högre grad att hans idéer inte höll måttet. Han var fortfarande en fena på att kläcka ur sig snärtiga låttitlar - som "Dancing Queen" och "Knowing Me, Knowing You" - medans hans textidéer kändes allt dammigare och ratades allt oftare.

Tillsammans med Michael B Tretow skulle Abba istället gå på upptäcktsfärd, experimentera, klura ut hur man fick låtar att svänga istället för att låta fyrkantigt marscherande. Musiken på "Arrival" är för det mesta väldigt mycket mer genomarbetad än på de föregående skivorna.

Det är inte bara musiken som är mer välputsad. Hela omslaget andas självförtroende och satsning med sin ikoniska bild på gruppmedlemmarna i helikoptern. Dessutom användes här för första gången den klassiska Abba-loggan med ett spegelvänt B. Alla bitarna började slutligen falla på plats.

Albumet öppnar energiskt med "When I Kissed The Teacher" (där två gitarrer skapar en anslående effekt genom att spela samtidigt i olika tempi) och följs genast av brottarhiten "Dancing Queen". Det är en genialisk inledning. På Abbas tidigare album har A-sidan börjat intensivt men tappat styrka redan i den andra låten. Att låta det andra spåret vara ännu starkare än det första var en bra dramaturgi och ett trick man skulle använda sig av många fler gånger.

Av de tio spåren var tre självklara hits: "Dancing Queen", den melodiska och känsloladdade "Knowing Me, Knowing You" samt det uttrycksfulla minidramat "Money, Money, Money". Men även bland de andra spåren fanns mycket att glädjas åt.

"That's Me" och "My Love, My Life" känns båda som låtar som kunde ha varit potentiella singlar under lite andra omständigheter. "My Love, My Life" är en snygg ballad som vägs ned av ett onödigt tungt arrangemang medan "That's Me" tonas ned på ett riktigt obegripligt sätt. Det känns som om någon bara börjat skruva på ljudreglaget mitt i låten medan den fortfarande pågår. Trots den skönhetsfläcken hör inspelningen till Agnethas favoriter och släpptes faktiskt som singel i Japan.

"Tiger" är ovanligt snärtig för att vara ett stycke Abba-rock och låter Agnetha och Frida låta lite mer vilda än på de andra spåren, medan "Arrival" är ett stämningsfullt instrumentalt stycke som knyter ihop trådarna och sätter en värdig punkt på skivan.

Jämfört med tidigare plattor finns här väldigt lite utfyllnad men två frågetecken finns ändå med:

"Why Did It Have To Be Me" hette ett tag "Happy Hawaii" - vilket var Stikkans idé - men skrotades då Björn tyckte texten kändes töntig. Man gick tillbaka till originaltiteln och originalets lite bluesiga sound. Det är en kul låt och jag är glad att den finns, men passar den faktiskt in på "Arrival"? Skulle man ha upplåtit plats till "Fernando" istället?

Väldigt mycket samma invändning gäller "Dum Dum Diddle" som har en av alla tiders värsta Abba-texter, skriven i panik några få timmar före sångpålägget skulle göras. Jag har i många år tyckt att det här är den svagaste låt Abba haft på någon av sina skivor, men efter en ny lyssning får jag erkänna att jag varit lite väl hård. Så dålig är den inte.

Däremot känns "Dum Dum Diddle" som något från en svunnen tid. Den skulle ha passat fint på "Waterloo" eller till och med på "Abba" ett år tidigare, men som en del av det nya Abba som höll på att ta form känns den fel och malplacerad. Till råga på allt påminner den bitvis om Harpos "Moviestar" som varit en stor hit året innan (med Frida på körsång, dessutom).

"Arrival" är solklart Abbas dittills starkaste och mest genomarbetade LP. Möjligen känns de båda skivsidorna något obalanserade, där B-sidan kunde ha behövt ännu en hitlåt, men det är en väldigt liten invändning. Publikens gensvar blev översvallande och "Arrival" blev årets mest sålda album i bland annat Storbritannien och Västtyskland.

På originalversionen av LP:n ligger spåren i följande ordning:

(Sida 1) When I Kissed The Teacher. Dancing Queen. My Love, My Life. Dum, Dum, Diddle. Knowing Me, Knowing You.

(Sida 2) Money, Money, Money. That's Me. Why Did It Have To Be Me. Tiger. Arrival.

Vissa utgåvor av "Arrival" innehåller även "Fernando", inlagd mellan "Why Did It Have To Be Me" och "Tiger". Värt att notera är att den franska utgåvan använder innerpåsens bild - med varmare färger - som omslagsbild istället.

Det här inlägget ingår i serien "Alla Abbas Album", hitta övriga inlägg här.