Anders Burmans insats för svensk populärmusik kan liksom inte underskattas, även om han är långt ifrån lika allmänt känd av allmänheten som en Stikkan Andersson eller en Bert Karlsson.
Copyright: Metronome / Warner |
Men han hade ett finger med närmast överallt och fick fart på artister som Siw Malmkvist, Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk, Pugh Rogefeldt, Marie Bergman och många fler. Styrde i deras låtval, knuffade dem i olika riktningar vad gällde låtskrivande, parade ihop dem med pålitliga studiomusiker som kunde blåsa liv i deras repertoarer.
Anders Burman har producerat en massa namnkunniga svenska artister som man kanske borde gilla mer än vad jag gör, men det jag verkligen älskar honom för är de album han gjorde tillsammans med Lill Lindfors på 1970-talet. Med undantag för den misslyckade "Sång" från 1971 håller Lills samtliga skivor på Metronome mycket hög klass.
Överhuvudtaget vågar jag säga att Metronome är det viktigaste skivbolag Sverige haft. När Stikkans Polar satsade sitt mesta krut på Abbas världskarriär och Berts Mariann lade dansbandsmarknaden under sig satsade Anders Burman på musik och artister han själv gillade, utan att fundera alltför mycket på om slutresultatet skulle gå hem hos skivköparna eller inte.
Att erövra världen hade han redan gjort med högklassiga jazzinspelningar på 50- och 60-talet. Det och mycket mer kan man läsa i De legendariska åren - en helt förtjusande bok om Metronomes storhetstid. Obligatorisk läsning, skulle jag säga.
Copyright: Premium publishing |
No comments:
Post a Comment