Det publiken kanske inte var medveten om var hur hårt det hade suttit åt den här gången. Hur de här fjäderlätta sångerna varit så oerhört svåra att få till. Hur bandets självkritik nästan tagit knäck på hela projektet.
 |
| Copyright Polar Music International |
Sessionerna för det som skulle bli "Voulez-vous" startade redan i början av 1978 men arbetet gick trögt. Man spelade in låtar för att sedan avfärda dem. Efter sex månaders hårt jobb hade man bara fått ihop två låtar som slutligen hamnade på skivan medan titlar som "Lovelight", "Dream World" och "Just A Notion" ratades.
Musiken flödade inte längre som den skulle. Självkritik, prestationsångest och interna slitningar inom gruppen bidrog alla till att få kreativiteten att sina. Björn och Benny skickades iväg på en låtskrivarutfärd till Bahamas, där komponerandet verkar ha lossnat en smula.
För att förhindra att gruppen glömdes bort släpptes "Summer Night City" på singel i september 1978, trots att både Björn och Benny var djupt missnöjda med inspelningen. Låten var tänkt att ligga med på den nya skivan i en längre version med ett dramatiskt balladintro men ratades till slut.
Att de tyckte så illa om "Summer Night City" framstår idag som ett stort, förvirrande frågetecken. På samma sätt förundras jag över att Benny dömt ut "Angeleyes" som gammeldags samtidigt som han ansåg "Chiquitita" vara den starkaste av de nya låtarna. Hade den kreativa svackan påverkat också medlemmarnas syn på de egna låtarna? Klistrade sig även andra känslor fast vid inspelningarna?
Man behöver inte vara någon relationsexpert för att ana att Björns och Agnethas havererande äktenskap lade sig i vägen för kreativiteten. Att Björn och Benny återfick sin skapandekraft sammanfaller inte enbart med Bahamasvistelsen utan även med att paret Ulvaeus/Fältskog tog ut skilsmässa.
Jämfört med "The Album" är "Voulez-vous" mycket mer välbalanserad och sammanhängande. Även när låtarna skiljer sig åt i ton och temperament förenas de genom ett fokus på rytmik och ett dansvänligt tilltal. För mig personligen är "Voulez-vous" kanske Abbas allra bästa enskilda LP.
Ändå har jag ett par invändningar. Två, för att vara exakt: "I Have A Dream" och "Chiquitita". De sitter båda exakt i mitten av den första och andra skivsidan och drar ned tempot. De kan båda ses som en liten andningspaus mitt i festen, men behövs det en sådan?
Mötet mellan Abba och dansgolvsdiscon är så lyckat, så fruktbart och så glädjesmittande att jag skulle önskat mig mer i samma stil. Där många andra artister smetade på ett lager av discofernissa på sina låtar vid den här tiden känns det som om Abba absorberat discon och gjort något helt eget av den.
Om jag fick ändra på något hade jag lyft ut "Chiquitita" och "I Have A Dream" och gjort en egen fristående singel av dem. Sedan skulle jag självklart ha tagit med "Summer Night City" och kanske önskat mig en ännu längre albumversion. Och trots att den inte var skriven och inspelad än då LP:n gavs ut skulle "Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)" ha suttit som en smäck i det här sammanhanget. Jag skulle önskat att "The King Has Lost His Crown" skulle ha fått vara plattans minst rytmiska inspelning.
Invändningarna till trots är det här en sprittande samling poplåtar av bästa märke. Trots att Abba fick kämpa för att få ihop helheten känns allting till slut så enkelt och så lätt och så tilltalande. Inför nästa skiva skulle låtarna åter flöda ur upphovsmännen betydligt mer friktionsfritt.
På original-LP:n ligger spåren i följande ordning:
(Sida 1) As Good As New. Voulez-vous. I Have A Dream. Angeleyes. The King Has Lost His Crown.
(Sida 2) Does Your Mother Know. If It Wasn't For The Nights. Chiquitita. Lovers (Live A Little Longer). Kisses Of Fire.
Det här inlägget ingår i serien "Alla Abbas album", hitta övriga inlägg här.
No comments:
Post a Comment