Abbas album: Waterloo (1974)

En stor del av världen hade suttit framför sina tv-apparater den där sensationella kvällen då Sverige tog sin första seger i Eurovision Song Contest och Abba för första gången på allvar fick visa upp sig för en riktigt stor publik. På hemmaplan var de redan ordentligt etablerade men för de flesta internationella tittare var de en helt ny bekantskap.

Efter finalen gick ganska många människor ut och köpte Abbas LP - delvis för att få äga vinnarlåten men också säkert för att ta reda på vad för sorts band de nya eurovisionsvinnarna egentligen var. Den frågan gav dessvärre skivan inget vidare tydligt svar på. "Waterloo" är på det hela taget ett förvånansvärt skakigt bygge och - i mitt tycke åtminstone - det svagaste av Abbas samtliga album. 

Copyright Polar Music International

Om föregångaren "Ring Ring" var ofokuserad kunde det alltid skyllas på att gruppen ännu var ett sidoprojekt för medlemmarna som man kunde ägna sig åt först då det fanns plats i kalendern. Nu visste man att man skulle satsa tillsammans och att målet var att brejka internationellt genom att delta i Eurovision Song Contest. De måste alla har varit medvetna om att publikens minne är kort och att det gällde att imponera stort då man hade chansen.

Problemet är att man ännu inte bestämt sig för vilken typ av grupp man var eller vilken genre man riktigt tillhörde. Idag tänker de flesta på "Waterloo" som en ren schlagerlåt men samtiden uppfattade den säkert som ett försök till familjevänlig glam-rock. Den här plattan kastar sig fram och tillbaka mellan olika genrer och försöker vara allting på samma gång i hopp om att alla ska hitta någonting att gilla.

"King Kong Song" och "Watch Out" är båda lättviktiga rocklåtar medan "Hasta mañana" och "Honey Honey" är klassisk schlager. "Sitting In The Palmtree" är någon typ av skandinavisk reggae, "My Mama Said" ett stycke funkig r'n'b, "What About Livingstone" struttigt studsig pop och "Gonna Sing You My Lovesong" ett försök till amerikansk ballad à la Carole King.

Kanske kände man att det hastade i studion. Skivan var tvungen att bli klar i tid till Melodifestivalen och i efterhand var Björn och Benny själva inte särskilt imponerade av ett par av spåren. De har kallat "Watch Out" för ett coolt riff men inte så mycket till låt och pekat ut "King Kong Song" som en av sina allra svagaste låtar. "Suzy-Hang-Around" skulle förbli den enda Abba-låten med Benny på solosång. Han har beskrivit sin egen sånginsats: "Jag sjunger rent men fult". 

För egen del är jag rätt förtjust i just "King Kong Song" som något slags smått surrealistisk men underhållande underlighet i bandets katalog. Problemet med skivan i stort är - än en gång - att låten skriven för Eurovision Song Contest är så mycket bättre och starkare än allt annat som erbjuds. Alla andra spår bleknar en aning i jämförelse och ingen av de övriga låtarna känns som en tillräckligt stark uppföljarsingel.

I berättelsen om Abba heter det att det var svårt för dem att ta sig vidare i karriären efter "Waterloo" - särskilt i Storbritannien - då ingen förväntade sig att en ESC-vinnare skulle kunna etablera sig på riktigt. Svaret på varför bandet fick kämpa är helt enkelt och krasst att deras material inte räckte till. Låtarna är inte dåliga men för bleka och för befriade från egen personlighet för att stå sig i en internationell konkurrens.

På den internationella utgåvan av LP:n var den svenska versionen av "Waterloo" utbytt mot "Ring Ring" och det är lite underligt att man inte plockade med sig några fler av de starkare låtarna från den förra skivan, då "Waterloo" ändå av de flesta sågs som Abbas verkliga debutalbum.

Även om de verkliga hitlåtarna saknas är det svårt att inte ha trevligt i Abbas sällskap. Här syns mycket av gruppens lite knäppa och vimsiga sidor som skulle märkas alltmer sällan med åren. Även om helheten är tvivelaktig i jämförelse med gruppens kommande opus är de flesta låtarna helt okej, oftast betydligt bättre än vad Björn och Benny skulle medge.

"Dance (While The Music Still Goes On)" är dessutom en smaskig pralin till låt, med snygga trummor och en stiligt stegrande refräng, som förmodligen varit ett bättre val som uppföljarsingel än "Honey, Honey".

Det är också högst njutbart att höra Agnetha ge sig hän i "Hasta mañana" som gruppen länge kämpade förgäves med. I en inspirerad stund i studion tänkte hon "Vad skulle Connie Francis ha gjort?" och testade att sjunga oerhört känsligt och lidelsefullt. Hips vips föll bitarna på plats och låten fick den nerv den tidigare saknat.

Hemma i Sverige blev LP:n en enorm succé som toppade försäljningslistan i tolv veckor och resulterade i ett antal hitlåtar: både för Abba själva men också i form av populära coverversioner. I resten av Europa sålde plattan helt okej, men många svenskar verkar ha varit övertygade om att det internationella äventyret skulle bli en ganska kort utflykt. Snart skulle de fyra få satsa på hemmaplan igen.

Turligt nog för Abba hade deras manager Stikkan Anderson ett gott kontaktnät och ett gott rykte i musikbranschen. Bandet skulle få den andra chans få andra ESC-vinnare getts genom åren och nästa skiva skulle sätta saker i rörelse på ett helt annat sätt. Men det anade nog inte så många i slutet av 1974 då Abbornas första Europaturné blev en högst modest framgång.

På originalversionen av LP:n ligger spåren i följande ordning:

(Sida 1) Waterloo (svensk version). Sitting In The Palmtree. King Kong Song. Hasta mañana. My Mama Said. Dance (While The Music Still Goes On).

(Sida 2) Honey, Honey. Watch Out. What About Livingstone. Gonna Sing You My Lovesong. Suzy-Hang-Around. Waterloo (engelsk version). 

På flera europeiska utgåvor har "Watch Out" och "What About Livingstone" bytt plats med varandra utan någon uppenbar anledning.

Värt att notera: i Brighton klädde sig dirigenten Sven-Olof Walldoff som Napeleon medan skivomslagets dito spelas av basisten Mike Watson.

Det här inlägget ingår i serien "Alla Abbas album", hitta övriga inlägg här.