19/08/2023

Abbas album: Ring Ring (1973)

Om det är ett av Abbas album som brukar viftas bort och suckas lite överseende åt är det "Ring Ring" från 1973. Gruppen höll som bäst på att hitta sin form och man hade inte ens börjat kalla sig Abba ännu, åtminstone inte i offentligheten. På omslaget står det lätt osmidiga "Björn, Benny, Agnetha & Frida". 

I många år verkade skivan knappt ens tillhöra Abbas officiella kanon. Den släpptes i ett par länder utanför Norden men den dröjde många år innan den gavs ut på nytt på cd. Men är det en undermålig skiva, faktiskt?

Copyright Polar Music International

Det som ska sägas direkt är att det är en spretig samling sånger som erbjuds. Min egenhändiga definition av vad ett bra album är uppfylls verkligen inte på något sätt här. Man måste minnas att samtliga medlemmar hade sina egna karriärer (Björn och Benny som duo, Agnetha och Frida på varsitt håll) och knappast oändligt med tid att sätta på just de här låtarna. 

Att bilda en grupp måste ha framstått som ett vågspel (allra mest för Agnetha som var en riktigt stor stjärna redan), ett litet sidoprojekt man kunde ägna sig åt då tidtabellerna tillät det. När man fick vara med i Melodifestivalen 1973 fanns det momentum för att ge ut en LP och då samlade man helt enkelt ihop de låtar man redan hade till hands. 

"Ring Ring" visar tydligt hur man ändå på förhållandevis kort tid verkar ha insett att man var något på spåren: från början fungerade Agnetha och Frida mer som körsångerskor till Björn och Benny men tillåts snart ta mer plats och ställa sig allt mer i fokus.

När man lyssnar igenom de tolv spåren står det klart att det här på alla sätt är en prototyp till det som senare skulle bli Abba. Bandet har inte riktigt hittat sitt sound än och låtarna bär väldigt ofta tydliga influenser från andra håll. Det skulle ta ett par år ännu innan Abba blev odödliga på riktigt. Men hur låter det, då?

Det låter - mest av allt - som ett band i hastigt behov av en LP man kan släppa efter att ha exponerats för en storpublik på bästa möjliga sätt. Om man inte vinner Melodifestivalen kan ingenting vara bättre än att man blir låten som alla ville skulle vinna. "Ring Ring" blev trea i tävlingen men låg snart på försäljningslistans första, andra och tredjeplats samtidigt. En äkta monsterhit.

Monsterhiten är också det i särklass bästa spåret, både till produktion och framförande. Det hörs hur alla inblandade sträckt lite extra på sig. När man spelade in de övriga spåren - till och från då man hade tid - försökte man imponera på en svensk publik. "Ring Ring" var tänkt att imponera på hela världen med sina massiva ljudmattor inspirerade av Phil Spector.

De andra låtarna är en småputtrig mix där ett par spår känns riktigt lovande även om de inte riktigt låter som Abba än. "Another Town, Another Train" låter som väldigt mycket lättsmält hitlistemusik lät vid den här tiden och bandet verkar ha trott en del på den. Åtminstone spelade man även in den på tyska.

"People Need Love" och "He Is Your Brother" var gruppens första försök att spela in hitsinglar för en ungdomlig marknad. Den tidigare av dem var låten som fick ljudteknikern Michael B Tretow att tänka att det var möjligt att spela in musik av internationell klass i lilla Sverige. Man förstår entusiasmen men båda låtarna sitter väldigt fast i sina förebilder - även om världen glömt de låtar som inspirerat dem så hörs det ändå att de är varianter på något som redan finns. Det skulle ännu ta några år innan Björn och Benny vågade vara originella.

"Love Isn't Easy (But It Sure Is Hard Enough)" faller delvis i samma fälla men var min personliga favorit då jag upptäckte den här skivan vid tolv års ålder. "Nina Pretty Ballerina" höjs några steg av ambitionsnivån i studion där lite tricksande låter Benny spela piano snabbare än vad som egentligen borde vara möjligt i refrängen.

Ett par låtar känns som ren och skär utfyllnad: "Me And Bobby And Bobby's Brother", "I Am Just A Girl" och - framför allt - "I Saw It In The Mirror" tillför väldigt lite. Den sista är loj och släpig och oengagerat sjungen av Björn och Benny. 

Det är underligt att man nöjt sig med de här spåren då det fanns annat material att tillgå: "Merry Go Round" var B-sida på "People Need Love"-singeln medan "She's My Kind Of Girl" varit en framgång för Björn och Benny i Japan. 1972 deltog de båda i popfestivalen i Tokyo (dit Agnetha och Frida fick följa med) med "Santa Rosa". När LP:n släpptes utanför Norden fick "She's My Kind Of Girl" mycket riktigt ersätta den svenska versionen av titelspåret som lyftes bort.

De flesta skulle nog räkna in den glada bagatellen "Rock'n'roll band" bland utfyllnaden men den får mig på något oförklarligt sätt på väldigt gott humör.

Dessutom vill jag slå ett litet slag för "Disillusion", den enda Agnetha Fältskog-komposition Abba någonsin spelade in. Agnetha - en av Sveriges mest underskattade låtskrivare - tvivlade tidigt på att hennes alster kunde matcha Björns och Bennys och om det här spåret var spiken i kistan är det bara att beklaga. "Disillusion" är en lågmäld visa i moll som lider av en alldeles obegriplig brist på produktion. I jämförelse med skivans andra spår känns den som en naken och ofärdig demoversion. Agnetha skulle spela in sången i en svensk version till sitt enastående album "Elva kvinnor i ett hus" där den kom mycket mer till sin rätt. 

Idag framstår "Ring Ring" som en lite rufsigt yrvaken första upplaga av det som skulle bli Abba men som inte riktigt var där än. Intressant som tidsbild och alls inte ointressant som skiva betraktat. Snart nog skulle de fyra medlemmarna få tid att fokusera helt på sitt nya projekt och det skulle märkas ganska snabbt.

På originalversionen av LP:n ligger spåren i följande ordning: 

(Sida 1) Ring Ring (Bara du slog en signal). Another Town, Another Train. Disillusion. People Need Love. I Saw It In The Mirror. Nina, Pretty Ballerina. 

(Sida 2) Love Isn't Easy (But It Sure Is Hard Enough). Me And Bobby And Bobby's Brother. He Is Your Brother. Ring Ring (engelsk version). I Am Just A Girl. Rock'n roll Band. 

Det här inlägget ingår i serien "Alla Abbas album", hitta övriga inlägg här.

No comments:

Post a Comment