Abbas album: The Album (1977)

Än en gång hade Abbas utveckling stormat fram med blixtens hastighet. Det hade den visserligen gjort ända sedan vinsten i Eurovision Song Contest 1974, då bandet tvingades inse att en internationell publik skulle kräva väldigt mycket mer av dem än deras tidigare skandinaviska fanskara någonsin gjort. Skulle man lyckas var den enda tänkbara riktningen framåt och uppåt i svindlande fart.

Ingenstans i Abbas diskografi blir gränsen mellan vad man varit och vad man blivit lika knivskarp och överväldigande som om man lyssnar på "Arrival" och "The Album" direkt efter varandra.

Copyright Polar Music International

Hur välsvarvad "Arrival" än varit kan jag riktigt se framför mig hur Abbas fans i princip trillade av stolen när den nya LP:n inleds med "Eagle" - en fantastisk inspelning med luftig ljudvärld och fantastisk sång. Dessutom ett långt spår - det längsta i hela Abbas diskografi (en sekund längre än "The Day Before You Came", två sekunder längre än "The Visitors"). Var det här fortfarande samma grupp?

Nog för att den första singeln gett mer än en fingervisning om vart utvecklingen var på väg. "The Name Of The Game" var ett strålande studiobygge som börjar i ett närmast sömngångaraktigt sävligt tempo för att byggas upp till en jublande avslutning där flera återkommande musikaliska teman faller in i varandra och bildar en snudd på perfekt helhet.

Det som hänt var naturligtvis att Abba nu tillhörde världseliten - en liten grupp av globalt framgångsrika akter - och när de kom ut i världen fick de ny inspiration, hörde nya idéer, tog med sig nya uppslag hem. Skillnaden mot bandets tidiga låtar var att man nu plockade med sig sina influenser och gjorde något helt eget av dem. Vilket idiom man än verkade i blev musiken automatiskt Abba.

Med alla dessa stormsteg framåt borde väl "The Album" vara en storartad skiva? Svaret får nog lov att bli ett rungande nja. Kanske inte. Jo och nej på samma gång. Och den största skulden för att svaret inte är ett entydigt ja får läggas på en flicka med gyllne hår.

Liksom "Attival" lider också "The Album" av en obalans mellan LP:ns båda sidor. Den första sidan är ett mångsidigt fyrverkeri där Abba visar alla sina facetter och bredden av sitt kunnande utan att bli spretiga. De fyra låtarna skiljer sig rejält åt men känns ändå som en helhet eftersom Abba själva är så närvarande i dem. Man behöver aldrig tvivla på vems sällskap man befinner sig i. Dessutom rör det sig om fyra väldigt starka låtar som alla skulle ha fungerat som singelsläpp.

B-sidans röda tråd är istället mini-musikalen "The Girl With The Golden Hair" som bandet framfört som del av sin världsturné 1977. Ett halvlyckat inslag där en lövtunn handling fick agera paraply för fyra nya låtar publiken inte hört tidigare. I vilket fall var Björn och Benny nöjda med låtarna och lät tre av dem avsluta LP:n. (Den fjärde låten skrevs om radikalt och blev till slut "Hole In Your Soul".)

Mini-musikalen ger "The Album" en underlig slagsida. Förstasidan blir en tydligt tät Abba-enhet medan slutet av B-sidan har en annan ljudbild och lever i en annan värld där Abba spelar rollen av någon annan än sig själva. Samtidigt gör det att "Move On" och "Hole In Your Soul" blir hängande mitt emellan de båda enheterna, som utkastade i en egen rymd utan kontakt till resten av materialet.

Förmodligen hade det bästa varit att kasta musikalen överbord när albumet sattes ihop. Att ha spelat in låtarna som enskilda spår, utan att försöka hålla ihop dem. Kanske kunde man spridit ut dem över B-sidan för att få en annan dynamik? 

Exempelvis är "I'm A Marionette" en av mina egna favoriter, en utsökt pärla med ett mörker som klär Abba och som skulle dyka upp på nytt i senare låtar. Men faktum är att den känns mer suggestiv på egen hand, utan förklaring eller sammanhang, än som en del av något slags musikalpaket.

Det understryks också av "Hole In Your Soul" som från början var en rätt stökig del av mini-musikalen för att i sin nya, omarbetade form bli en av Abbas bästa och mest övertygande rocklåtar.

Idag är det lätt att ha överseende med skivans obalans. Samtliga spår på "The Album" är ju bra och besitter sina egna värden, men då det begav sig blev publiken förvirrad av det här greppet. Trots att försäljningssiffrorna var enorma så sålde inte "The Album" riktigt lika mycket som "Arrival".

Dessutom hade bandets makalösa utveckling börjat sätta spår. Nu började det allt oftare ta emot då Björn och Benny skulle skriva nya låtar. Att skapa nästa album skulle verkligen inte gå som en dans, även om slutresultatet väldigt långt skulle låta som en.

På original-LP:n ligger spåren i följande ordning:

(Sida 1) Eagle. Take A Chance On Me. One Man, One Woman. The Name Of The Game.

(Sida 2) Move On. Hole In Your Soul. The Girl With The Golden Hair - 3 Scenes From A Mini-Musical: Thank You For The Music. Departure (I Wonder). I'm A Marionette.

Värt att notera är att Epic records i Storbritannien inte verkar ha gillat det ursprungliga skivomslaget. På deras utgåvor har stora delar av de vita ytorna istället färgats blå och omslaget är i ett snyggt gatefold-format. Då "The Album" gavs ut på nypressad vinyl 2008 användes det här omslaget på nytt.

Det här inlägget ingår i serien "Alla Abbas album", hitta övriga inlägg här.