Upp till bevis för Jenni Vartiainen

Det kom knappast som en överraskning att Jenni Vartiainens tredje soloalbum, som släpptes i början av oktober, snart skulle parkera överst på den finska topplistan. "Terra" är efterlängtad efter den monumentala succén med det förra albumet, som sålt sjudubbel platina i tider då ingen längre köper skivor.

Copyright: Warner Music Finland

Karriären började i framgångsrika men kortlivade tjejbandet Gimmel, skapat för den första omgången av Popstars på MTV3 2002, innan hon blev ett stort namn på egen hand med singeln "Ihmisten edessä" ("Inför alla människor"). Låten, som handlade om ett lesbiskt par och de svårigheter de kan möta, sålde guld och prisbelönades av Seta - det finska förbundet för sexuellt likaberättigande.

Den riktigt monumentala framgången började med albumet "Seili" - döpt efter ön Själö i den finländska skärgården dit spetälska och mentalsjuka patienter skickades under många år - och som idag är det trettonde bäst säljande albumet någonsin i Finland.

Invändningen kritikerna hade mot det förra albumet - att det var en trevlig men spretig samling sånger utan någon riktig röd tråd - borde vara ett mindre problem nu. De flesta av de tio spåren på "Terra" håller sig inom samma suggestiva ljudlandskap som de bästa låtarna på förra skivan, varsamt skapade i samarbete med Jukka Immonen (som bland annat stod bakom Belgiens bidrag till Eurovision Song Contest 2013) - Vartiainens partner i studion såväl som privat.

Det börjar riktigt starkt med den suggestiva "Muistan kirkkauden" ("Jag minns det klara ljuset") och skivans möjligen bästa spår - förstasingeln "Junat ja naiset" ("Tåg och kvinnor"). Män är som kyrkor, berg och statyer som stannar där de står, medan kvinnor och tåg är skapta för att alltid vilja dra vidare.



Jenni Vartiainen - Junat ja naiset

Det luriga med att ge skivan en så stark start är att resten av låtarna möjligen kan kännas lite onödigt jämna och lite svåra att urskilja till en början. Då är det bara att lyssna ett par gånger till, så träder det fram nya konturer hela tiden.

Då kommer vi till nästa luriga sak: att följa upp en så formidabel framgång som "Seili" är närmast omöjligt. Säljer man mindre än sjudubbel platina står det alltid någon och pekar finger och kallar det för ett misslyckande.

"Terra" är verkligen allt annat än ett misslyckande. Det är ett solitt och tilltalande hantverk från en av Finlands allra mest egna och intressanta artister. I en perfekt värld skulle inte det finska språkets exotiska klingande avskräcka en internationell publik från att upptäcka Jenni Vartiainen.