Helsingfors och citykulturen

En stor liten stad eller möjligen en liten storstad - det är ett ganska bra sätt att beskriva Helsingfors för någon som aldrig varit här. Kompakt och användarvänlig med korta avstånd men med stort utbud inom de flesta områden. Mycket att se, mycket att uppleva, bra shopping, alltfler trevliga restauranger och caféer.

Om bara solen tittar fram en stund kan man helt bra slå sig ner på något trevligt café, unna sig något gott och titta på folk. Som om man vore utomlands.

Utanför KC Chocolatier på Mikaelsgatan

Om man betänker att en dryg miljon - en femtedel av hela Finlands befolkning - bor i huvudstadsregionen så är det klart att man kan begära lite storstadskänsla. Helsingfors är större än man för det mesta tänker sig.

Under de drygt tio år jag bott här har staden dessutom utvecklats en hel del och känns mer internationell och sammansatt idag än den gjorde då. Saker går helt klart åt rätt håll. Men fortfarande har jag en liten önskelista på tre saker jag akut skulle önska mig för att förbättra läget.

1. Mer vimmel
Det är sällan som Helsingfors gator riktigt svämmer över med människor. Det sker mest om det är något evenemang på gång, annars är det ofta ganska glest bland själarna. Jag skulle önska att helsingforsarna skulle gå ut och strosa och finpromenera lite på stan hellre än att bara stressa från punkt A till punkt B. Vimmel är utmärkt för stadsbilden.

2. Mer koreografi
Det kommer sig av helt naturliga orsaker i ett av Europas minst tätbefolkade länder, men finländare rör sig inte hemskt smidigt i grupp. Man dunsar in i varann, man ställer sig i vägen för andra, man gör inte den där lilla ansträngningen för att gångtrafiken ska flyta. Istället för att lämna plats tränger man på. Inget unikt för Finland - svenskar är likadana - men en gnutta mer lyhördhet skulle göra vardagen enklare.

3. Mer ordning
Nu låter jag kanske som en trött och gnällig skolpolis men tyvärr är helsingforsarna usla på att hålla rent och snyggt. Man slänger kvitton och plastpåsar och fimpar och vad man nu kan tänkas hålla i handen rakt på gatan och hoppas att maskarna ska äta upp det. Eller att vinden ska ta det. Eller så tror man att det är någon annans jobb att hålla ordning. Vilket det av allt att döma inte heller är.

Jag viftar till med mitt trollspö och hoppas på förändring, men i väntan på en sådan rekommenderar jag att ni gör som jag: ge Helsingfors en chans, sätt er på ett trevligt fik och njut av det vimmel som finns. Det är väl värt besväret.