Besatt av Barbiefilmen

Kanske kunde man ana att det skulle hända. Hur mycket rosa kitsch kan jag egentligen motstå? Hur som helst, allt sedan den korta trailern för "Barbie - The Movie" landade på nätet har jag varit helt besatt av den här skapelsen.

Screenshot från filmens trailer

Kanske är det lätt att tänka att det skulle bero på att jag var en av de där homopojkarna som i hemlighet lekte med Barbie när ingen såg på, men det stämmer inte riktigt. Jag hade mer än tillräckligt många tjejkompisar omkring mig när jag var liten, så någon brist på tillfällen fanns inte. Jag har nog lekt med Barbie helt tillräckligt.

Barbie var ju aldrig för mig. Jag blev mätt på den där dockan väldigt snabbt, hela hennes värld kändes så begränsad. Jag kunde leka i timmar med mjukdjur och andra dockor och leksaker - i betydligt högre ålder än det var klokt att erkänna på skolgården - men Barbie och jag klickade inte. 

Kanske för att narrativet redan var så givet. Barbies värld kändes så färdigt uttänkt, det var svårt att introducera något eget dit. Jag tyckte aldrig att den lämnade särskilt mycket rum för fantasin.

Fenomenet Barbie, däremot. Oh boy. Allt som skrivits, formulerats, tänkts och diskuterats om den här leksaken genom åren. Hon har varit allt från en glimrande dröm till feminismens undergång och allt tänkbart däremellan.

När det stod klart att filmen skulle bli av var det lätt att förvänta sig en riktig kalkon av något slag, men redan de första bilderna som släpptes till pressen var underbart kitschiga och stiliserade.

Regissören Greta Gerwigs intervjuer väckte mitt intresse ännu mer, inte minst hennes sinne för det artificiella: att lyfta fram den gamla studiofilmens kvaliteter med målade miljöer och - inte minst - att använda lager på lager av färgskalor. Hur förhåller man sig till en målad himmel som inte är äkta men som likafullt finns? En perfekt inramning till en berättelse om någon som inte finns men samtidigt finns i allra högsta grad.

Något som verkligen finns är hypen kring filmen och en del svenska recensenter har skruvat på sig inför det faktum att Barbies tillverkare Mattel får onödigt mycket marknadsföring här. Som om inte alla amerikanska storfilmer numer är mer merchandise än film, som om inte filmer alltmer framstår som något som i första hand ska sälja något annat. Om inte en grej så kanske en streamingtjänst. Det känns underligt att oroa sig extra mycket i det här fallet.

Barbie och Ken i en båt, screenshot från filmens trailer

Den längre trailern gav mig ännu fler rosa fjärilar i magen men tyvärr hinner jag inte springa ut och se filmen direkt efter premiären. Jag hoppas att de härliga fjärilarna lever kvar, att jag faktiskt tar mig till biografen även när den stora hajpen lagt sig något och sedan njuter så mycket som jag vill njuta. Risken finns förstås att allt det härliga redan synts i trailern men det må så vara i så fall.

I orons år 2023 är det faktiskt inte fel med lika rosafärgad eskapism för en stund.