Helt ärligt hade Lily Allen hunnit blekna en smula i mitt medvetande. Jag har alltid gillat henne och lyssnat på hennes singlar, men nu hade hon inte släppt något nytt på ganska många år och verkade ägna sig åt annat. Hem och familj och teater, tydligen. Och så släppte hon plötsligt West End Girl med bara några dagars varsel.
 |
| Copyright: BMG records |
Jag hade som sagt ingen egentligen koll på läget. Har aldrig egentligen sett Stranger Things så jag visste knappt vem hennes man David Harbour var. Att det skvallrats om att deras äktenskap var i upplösning var inte heller något jag kände till. Men den nya skivan skapade svallvågor som också jag noterade.
Klart man blir nyfiken när alla helt plötsligt pratar om något. Jag bestämde mig för att lyssna och blev betagen. Har inte slutat lyssna och har inte slutat tänka på den här skivan.
I korthet är West End Girl en i princip kronologisk genomgång av hur äktenskapet med David Harbour kollapsat till följd av hans ständiga otrohet och oförmåga att leva tillsammans med någon. Redan i första låten övertalas Lily att gå med på ett öppet förhållande hon inte alls vill ha och därifrån är det brant utförsbacke hela vägen.
Trots gemensamma regler för det öppna förhållandet märker Lily ständigt att gränser överskridits. Helt plötsligt finns där en fast älskarinna i form av Madeleine, övernattningslägenheten inne i stan visar sig vara ett rent sexnäste och snart finns misstanken att maken gjort en annan kvinna med barn.
Det är ingen vacker bild som tecknas av David Harbour och mer än en bedömare har frågat sig om det är klokt att skriva så här öppet om en annan människa.
Det verkar Lily Allen inte anse att hon gjort och jag är nog beredd att hålla med. Hon skriver strikt om sina egna upplevelser och tankar och om hur hon reagerar på saker som händer. Att hon råkar tvåla till sin ex-make i processen är bara en konsekvens, en bieffekt som råkar inträffa.
Lily hävdar i alla intervjuer om skivan att texterna är autofiktion, att de inte ska läsas som en entydig sanning, att hon tagit sig rejält med artistisk frihet även om det hela bygger på hennes kvaddade relation.
Som exempel brukar hon anföra älskarinnan Madeleine, som inte är en existerande person utan sammansatt att flera olika. Naturligtvis ställer inte det Harbour i en bättre dager - tydligen hade han så många älskarinnor att man kunde plocka ihop delar av flera olika - men det ger Lily en behaglig sköld att krypa bakom. Även om inte allt i texterna är exakt sant får vi ändå en ohyggligt tydlig bild av hur det är att leva ihop med någon som bryter ned en psykologiskt och känslomässigt.
Lily Allen hade haft en kreativ kris under flera år då hon inte lyckats skriva låtar överhuvudtaget, men behovet att skriva av sig efter skilsmässan verkar ha fått dammluckorna att brista. West End Girl skrevs och spelades in i samarbete med ett kollektiv av låtskrivare under bara sexton dagar och det är en otrolig bravad.
Musiken är spännande och mångsidig och spänner över många olika stilar och genrer. Ändå hänger allting ihop och känns som en naturlig svit av låtar, med en tydlig början och ett tydligt slut.
Låtarna är bra men kommer inte nödvändigtvis till sin rätt på egen hand. West End Girl fungerar allra bäst som en helhet, där delarna grabbar tag i varandra och berättar en hel historia. Kanske gör det att vissa tröttnar snabbare, men jag får inte nog.
Produktionen är lite för spännande för att jag skulle ledsna i första taget. Inte minst är jag förtjust i hur man lyckats klä i ljud hur det känns när hjärnan rusar och man inte kan stänga av de egna tankarna, allra bäst genomfört i Relapse. Det får mig att tänka på hur The Beatles under det sena 60-talet försökte återskapa ljudupplevelsen under en LSD-tripp i musikform.
West End Girl känns som ett album som kommer att leva kvar länge och några gånger har jag kommit på mig själv med att fundera på vad Lily Allen tänker göra härnäst. Hur ska hon kunna följa upp en sådan här fullträff?
Men det är det alldeles för tidigt att tänka på. Jag lyssnar på nytt och på nytt och lägger då och då till ett lager till genom att se någon bra intervju med Lily Allen själv för att få ytterligare några bitar till pusslet.
